Hejsan!

Jag skriver det här inlägget för att ge de flesta en liten tankeställare där ute! Det är som så att jag har börjat gå i terapi för att jag under en tid inte alls har trivts med mig själv. Ingenting som jag gjort har känts tillräckligt och det känns inte som att jag har haft några styrkor. Innerst inne vet jag att alla människor har styrkor och är bra på någonting men hamnar man i botten så försvinner den känslan ganska fort och då är det väldigt svårt att komma tillbaka. Nu börjar jag sakta få tillbaka de rätta känslorna och inse att jag faktiskt har egenskaper som kan vara användbara. Mina bekymmer började när jag flyttade till Kristianstad, i en ny stad utan kontakter så är det inte enkelt att hitta ett jobb. Trots att jag har ett väldigt bra cv så kan det ibland ta tid att hitta ett jobb, men jag kunde inte undgå från tanken att ingen vill ta del av mina tjänster. Efter ett tag utan något jobb så slutade jag helt enkelt att söka jobb som var av min kompetens och tog ett enklare arbete där ingen erfarenhet eller kunskap krävdes. Jag trivdes inte alls bra och mitt självförtroende var som bortblåst.

Min chef såg att jag var nere på botten och frågade om jag inte skulle prova terapi. Jag tog vara på chefens råd och började att gå i terapi. Nu efter några sessioner så har jag hittat tillbaka lite till mig själv och härom dagen gick jag in till chefen för att tacka och förklara min situation. Jag visade upp mitt cv och sa att jag har styrkor som är betydligt mer värdefull än vad jag faktiskt får visa. Det ledde till att jag blev befordrad till skiftansvarig och förhoppningsvis kan jag nu prestera ännu bättre och växa lite till, alternativ få ett jobb där jag får visa alla mina styrkor. För jag liksom ni alla där ute har faktiskt styrkor, det gäller bara att inse det.